Bridging clinical care and scientific inquiry to improve outcomes for patients with trauma-related, neurodevelopmental, and affective disorders.
På Lillakliniken Psykiatri Cura bedriver vi inte anonym eller standardiserad psykiatrisk vård.
Vi arbetar med psykiatri som ett kliniskt hantverk, där medicinsk kunskap, klinisk erfarenhet och förmågan att förstå komplexa tillstånd är avgörande. Hos oss möter du specialistläkare inom psykiatri som tar personligt medicinskt ansvar för bedömning, behandling och uppföljning.
Många av de patienter som söker sig till oss har tidigare varit i kontakt med psykiatrin utan att få tillräcklig hjälp. Det handlar ofta inte om bristande insatser, utan om att problemen är mer komplexa än vad standardiserade vårdmodeller är utformade för att hantera.
Neuropsykiatriska tillstånd, trauma, affektiva symtom och personlighetsrelaterad problematik samexisterar ofta och påverkar varandra. I dessa situationer räcker det sällan med enskilda diagnoser eller korta behandlingsinsatser. Det krävs en sammanhållen klinisk förståelse och en långsiktig behandlingsstrategi.
Vårt arbete utgår från evidensbaserad medicin, men vi är samtidigt medvetna om att riktlinjer aldrig kan ersätta kliniskt omdöme. Varje patient bedöms individuellt, med fokus på funktionsnivå, samsjuklighet och behandlingsbarhet över tid.
Vi erbjuder inte psykiatri som en produkt och vi arbetar inte med snabba lösningar. Vårt mål är att skapa medicinskt hållbara behandlingsplaner som tar hänsyn till både biologiska, psykologiska och sociala faktorer.
Lillakliniken Psykiatri Cura riktar sig till patienter som söker kvalificerad psykiatrisk kompetens, kontinuitet och ett professionellt ansvarstagande – särskilt när generell psykiatri inte har varit tillräcklig.
At Lillakliniken Psykiatri Cura, research activity is directly linked to ongoing doctoral research in translational psychiatry. The primary aim is to investigate mechanisms of vulnerability and dysfunction in stress- and trauma-related conditions, integrating clinical psychiatry with neuroscientific and psychophysiological models.
The work is anchored in a PhD project focusing on stress regulation, interoceptive processing, and emotional vulnerability, with particular interest in how disturbances in these systems contribute to persistent symptoms across diagnostic categories such as PTSD, complex trauma, personality-related pathology, and neurodevelopmental conditions.
Rather than operating as an independent research unit, research at Lillakliniken reflects clinically grounded academic work, where structured clinical observations inform hypothesis-driven research. The overarching framework is translational, aiming to bridge clinical phenomena with underlying neurobiological and regulatory processes.
Current and previous academic work includes:
This work is conducted in collaboration with academic supervisors, clinicians, and international research partners, and follows established ethical and scientific standards. Clinical practice serves as a source of structured observation, not as a substitute for formal research protocols.
If you are interested in academic collaboration or research-related contact, please reach out to research@lillakliniken.com
Här publicerar vi kliniska resonemang, forskningsnära texter och perspektiv från vårt arbete med komplex psykiatrisk problematik.
Många vuxna patienter söker psykiatrisk vård med en lång historia av kontakt med vården bakom sig. Trots upprepade bedömningar, diagnoser och behandlingar kvarstår symtomen ofta i oförändrad eller endast delvis förbättrad form. Detta väcker en viktig klinisk fråga: när räcker inte standardpsykiatri till?
Standardiserade vårdmodeller och behandlingsriktlinjer spelar en central roll i modern psykiatri. De bidrar till jämlik vård, struktur och patientsäkerhet. Samtidigt är de i grunden utformade för relativt avgränsade tillstånd och tydliga diagnosbilder. I klinisk verklighet ser vi dock ofta något annat.
Komplexitet snarare än behandlingssvikt
Hos många patienter handlar det inte om att behandlingen varit ”fel”, utan om att den varit otillräcklig i relation till problemens komplexitet. Neuropsykiatriska tillstånd, trauma, affektiva symtom och personlighetsrelaterad problematik samexisterar ofta och påverkar varandra över tid. När dessa dimensioner inte fångas i en sammanhållen klinisk förståelse riskerar behandlingen att bli fragmenterad.
Symtom som koncentrationssvårigheter, emotionell instabilitet, ångest, sömnproblem eller nedstämdhet kan ha olika underliggande mekanismer hos olika individer. En standardiserad behandlingsalgoritm riskerar då att adressera symtomen utan att fullt ut förstå sammanhanget.
Diagnos är inte alltid tillräckligt
Psykiatriska diagnoser är viktiga verktyg, men de är inte i sig förklaringar. Två patienter med samma diagnos kan ha helt olika kliniska behov, prognos och behandlingsbarhet. I komplexa fall krävs ofta ett skifte i fokus: från enskilda diagnoser till funktionsnivå, samsjuklighet och långsiktiga mönster.
Detta innebär inte att evidensbaserad behandling överges. Tvärtom. Men evidens behöver alltid tolkas och tillämpas genom kliniskt omdöme. Riktlinjer kan inte ersätta en noggrann och kontinuerlig medicinsk bedömning.
Betydelsen av tid och kontinuitet
Komplex psykiatrisk problematik låter sig sällan lösas genom korta insatser eller enstaka justeringar. För många patienter är kontinuitet, uppföljning och justering över tid avgörande för att uppnå stabilitet och förbättrad funktion.
Detta ställer krav på vårdmodeller där ansvar, långsiktighet och relationen mellan patient och behandlare får ta plats. När vården organiseras kring snabba flöden och korta kontakter riskerar just dessa patienter att hamna mellan systemen.
En annan klinisk utgångspunkt
När standardpsykiatri inte räcker behöver vården utgå från en bredare klinisk förståelse. Det handlar om att integrera biologiska, psykologiska och sociala faktorer, att våga ompröva tidigare hypoteser och att arbeta med realistiska, långsiktiga behandlingsmål.
För vissa patienter innebär detta ett tydligt skifte i hur psykiatrisk vård bedrivs – från fragmenterade insatser till en mer sammanhållen och ansvarstagande behandling över tid.
Det är i dessa sammanhang som specialistpsykiatrisk kompetens, klinisk erfarenhet och kontinuitet blir avgörande.